Lövö vandringsled

 Idag har vi gått Lövö vandringsled som slutar strax bakom gräsplanen där Berta står parkerad. Tyvärr gick vi den fel väg (vi började alltså i slutet) så det var lite svårt att orientera sig ibland och vid några tillfällen råkade vi gå fel. Tyvärr visade det också sig att det finns ganska mycket fästingar här i skogen så efter vandringen fick vi gå igenom oss själva och plocka fästingar. Usch. Turligt nog gjorde vi det såpass i god tid att de flesta inte hunnit bita sig fast. Vanan att plocka fästingar har vi ju också. Efter dusch kändes allt mycket fräschare och vandringskläderna hamnade nog direkt i smutskorgen. Men det var en fin vandring på 5km (som blev till 7 eftersom vi gick fel på några ställen). Terrängen var lätt och landskapet omväxlande. Här är lite bilder från dagens vandring. 

Svanparet med ungar såg vi vid första etappen, vid fågeltornet. 

Här var vi nästan färdiga med den första etappen, det var ganska fuktig mark med höga växter och en smal stig. Fästingparadis. 

Jag älskar fårskallar. Den andra biten av leden tog oss längs en väg (trodde vi). Verkligheten var att vi borde ha vikit av in över nån äng, men det var kanske lika bra att vi höll oss på grusvägen. Längs grusvägen fanns mysiga bondgårdar med får och höns. Jeremia blev lite smått gråtfärdig då han såg hönorna och tuppen, han ville hem till Prillan. 

En del av leden gick längs hembygdsmuseet här i Lövö (Vårdö). 

Den sista biten (som egentligen borde ha varit den första) såg ut så här. Vi gick på klippor och följde de vitmålade stenarna. Lika lätt som det ser ut. 

Imorgon söker vi oss vidare till Kumlinge. 

Midsommardagen

Hela sällskapet var lite lata idag, så vi började med att spela lite frisbeegolf. Lagom till bana 8, där man skulle slänga frisbeen över ett stort vattenhinder gav vi upp. Alla var hungriga så vi for hem och åt istället. Lika bra det, för våra kast är allt annat än raka. Efter maten simmade Hugo och jag men annars har vi inte gjort nånting idag. Bara varit. Och njutit. Ätit upp midsommarmaten. 

Nu avslutar vi vår midsommardag med att plocka+bränna en fästing. Må den vila i ofrid. Jag har äntligen sluppit ur toaletten där jag bloggade för att inte vara i vägen då A bäddade om barnens säng. A läser godnattsaga åt barnen. 

Midsommarafton

Nu var den här, dagen då solen (typ) står som högst och dagen som vi sett fram emot. För mig har midsommar alltid varit viktigt men ändå inte riktigt lika viktigt som jul eller så. Vi i svenska Österbotten firar ju inte med midsommarstång (som här på Åland eller i Sverige), vi tänder inga brasor som i södra Finland och det som återstår är jordgubbar, rökt fisk och nypotatis med dill.

Vi började dagen med att spela minigolf på den övergivna minigolfbanan, sen åt vi lunch och där runt tvåtiden sökte vi oss mot Sandö som är närmsta byn härifrån. I Sandö hade de börjat klä sin stång och då vi kom dit stod några bybor och klädde stång. Spelmännen var på plats och började småningom spela. Vi tog fram vår picknickfilt och beredde ut den på gräset, köpte varsin mugg saft och bulle och lite lotter och såg sedan på då man reste stången. Vi sjöng Ålänningens sång och i lottdragningen vann vi (som aldrig vinner nånting) en vas och några borddukar. Det var otroligt mysigt och om man ska beskriva det med ett ord skulle det nog bli ordet ”folkfest”. 

Då vi kom tillbaka till vagnen kokade vi nypotatisen och ställde fram den rökta fisken. Maten åts i solen och min lilla bukett som jag ställt i en urtvättad konservburk kom riktigt till sin rätt. Så midsommar som det blir. 

Givetvis for vi sen i bastun och så simmade vi lite också. En bra dag. 

Förlovningsdag, fiskjakt och kaffe

Vår förlovningsdag. Vi hade kört förbi Uffe på berget fler gånger nu och nu var det dan före midsommarafton och vi hade ett underligt dilemma. Jag hade liksom tänkt, hur svårt ska det vara att få tag på rökt fisk till midsommar? Det måste ju finnas massor med ställen som säljer, säkert halvt slänger de fisken på oss eftersom vi är på en ö. Icke. Vi for till Vårdös butik, ingen fisk alls. Återstod att söka sig längre bort. Vi funderade, hur långt man kommer i midsommarfirandet utan rökt fisk. Måste man ha det? Nej, man måste väl inget annat än dö här livet, men…

Därför satte vi oss i bilen och körde mot Godby. Vi besökte Godby arboretum, en ca 2 km lång vandring på en lätt led. Riktigt många exotiska träd hade de inte, några men friden i själen infann sig. Bredvid arboretumet finns café Uffe på berget. Vi tog en kopp kaffe med tilltugg och barnen drack sin nya favoritlemonad. Sen for vi upp i tornet och njöt av utsikten. 

Då kaffet var druckit for vi vidare i jakt på fisken. Den hittades i Godby, i en liten kiosk som endast sålde fiskprodukter utanför Mattssons. 

”Hemma” igen lagade vi mat och sen for jag och <3 på en öl till campingens restaurang för att fira förlovningen. 16 år tillsammans idag (ja vi var tvungna att räkna). 

Bomarsund, Pommern och Sjöfartsmuseet

Vi började vår turistbana denna dag med att besöka Bomarsunds ruiner. Numer finns det en vandringsled som går där. För den riktigt nördiga så finns det en app att ladda ner till telefonen (gratis) där en guide berättar om ruinen i sin helhet. Men helheten gick på nästan två timmar och vi orkade inte riktigt med det. Vandringsleden var nåt på typ 4-5 km.  Riktigt hela orkade vi inte gå eftersom J blev hungrig, så vi kortade av den lite. Men det vi hann med var mycket trevligt. 

Lunch tog vi på Hesburger (det villkorslösa kravet var att maten måste vara snabbt på bordet). Det känns väldigt skumt att se menyn på svenska endast, hemma tror jag att den är uppsatt endast på finska. 

Efter lunch besökte vi Pommern och Sjöfartsmuseet. Där fanns också en liknande grej att besök till båda ingick i priset. Vid Pommern fick man hörlurar och fick söka sig till olika stationer där en sorts radioteater berättade sjömännens historia. Olika konflikter som uppstått under en seglats, myteri, dödsfall och om de olika personerna på båten. För barn fanns en liknande grej, men där var det Skeppsråttan Ruby som berättade om livet till sjöss på ett mer barnvänligt sätt. J fick Råttans berättelser medan vi andra tog vuxenversionen. H som fyllt 12 i vår tyckte inte att det var för hemskt. 

Sjöfartsmuseet fortsatte med Råttan-temat och hade lagat hål längst ner i montrarna där de hade en miniutställning i Råttan-temat. Barnen skulle alltså kika genom ett råtthål.  J tyckte det var jätteroligt att titta på utställningen och fylla i frågeformuläret vi hade fått. Då han fyllt i och lämnade in pappret fick han välja en skatt. H hittade också mycket spännande och A tyckte också om utställning.  

Jag hade fått höra att det fanns ett café och gårdsbutik för lemonadtillverkaren Amalia som skulle vara bra. Så dit for vi. Lemonaden var över all förväntan och tilltugget var också gott. Chokladkakan med kola var himmelskt god precis lagom seg och kladdig. 

/Teresa

Dag 2 Kastelholm med mera

 

Idag for vi till Kastellholms slott, Vita Björn och Jan Karlsgårdens hembygdsmuseum. Köper man familjebiljett så får man besöka alla dessa. Barnen tyckte det var roligt att söka efter ”spökbarn” i slottet (självklart så spökar det ju i alla slott). Det där lät ju otrevligare än det var, ”spökena” var vita trasor med boll-huvuden som var tydligt numrerade. H fick pröva en riddarhjälm och en ringbrynja. Och vi vuxna fick läsa om slottet på olika skyltar. 

Vita Björn är alltså fängelsemuseum, där en liten utställning visar hur fängelsevistelse kunde se ut förr i tiden och hur den har utvecklats till nu. Det som slog mig var hur otroligt trångt och smutsigt det måste ha varit i början av 1900-talet och hur till och med barn sattes i fängelse tillsammmans med föräldrar. Sjukt då man tänker på det idag. 

Jan-Karlsgården, med sina idylliska röda stugor mot vattnet, gärdsgårdar och gröna hagar med betande får var en trevlig bekantskap. Vid det här laget hade de flesta i sällskapet fått nog av museum och var mer intresserade av mat. Så vi gick mest igenom. J var riktigt bekymrad över att det var ett lamm som verkade vara ensam i sin hage medan de flesta andra lamm och tackor gick i en annan hage. Han funderade mycket och kom sen fram till att den andra hagen låg mot havet och att det ensamma lammet antagligen inte kunde simma ännu. 

Lunch, var ett ställe som legat på pappas bucketlist. Stallhagen. Väl värt ett besök, maten var mycket god och ölen var god. Eftersom en av oss körde köpte vi hem en mindre förpackning att avnjuta i vinter. 

/Teresa 

Dag 1

 Vi inledde dagen med att åka och handla, mjölken var slut, brödet var slut och dessutom var vi nyfikna på Vårdö by. Riktigt före butiken hittade vi Vårdö kyrka, en liten fin och mysig kyrka. J som besökt gravgården med farmor i början av juni ville gärna titta på gravarna. 

Efter lunchen prövade jag och H på Flowparken (ungefär samma som zippark i Vasa, alltså en hinderbana, högt upp i luften. Som säkerhet bär man en sele som fästs i en vajer. Det är väldigt roligt men otroligt tungt. Banan är ställvis 5-6 meter ovanför marken och J sa nästan genast att han inte ville. Så han och pappa spelade lite minigolf istället. 

Efter Flowparken kändes det bra att fara i bastun, vi prövade en av de flytande bastun finns här på campingen. 

/Teresa