Nu var det dags, nu fick jag äntligen komma ut och röra på mig. Vi åkte iväg härifrån på torsdag eftermiddag då pappan slutat jobba. Då var jag packad och klar. Tänk det var ett tag sen sist.
Vi åkte iväg mot villan vid havet, där vi skulle spendera lite tid med pappans bror och hans familj. Innan vi åkte hade vi hört att infarten till villan var väldigt trång (det var besvärligt redan i höstas då jag skulle med dit, så i år bestämdes det att jag skulle fortsätta en bit fram och vända sen och köra tillbaka (för att undvika den branta högersvängen). Det var goda råd, men det gick sisådär…
Familjen visste inte riktigt var det bästa stället att vända mig och min partner Citroen fanns. Därför blev det så att vi åkte för långt.
Stället vi blev tvungna att vända på var en gräsbevuxen slänt med gott om utrymmen. Ett okej ställe trodde far i huset. Tyvärr så visade det sig att Citroen är en fransyska som inte gillar att blir smutsig om fötterna. Vi fastnade i leran och gräset, för varje gång Citroen försökte dra loss oss fastnade vi mera eller kanade lite längre nedåt. Det verkade ganska hopplöst.
Far i huset prövade lägga granruskor under den trilskande Citroens däck. Det hjälpte inte. Sen tog han mina NYA mattor och prövade med dem under däcken. Det hjälpte lite, men inte mycket. Efter nästan en timmes bökande satt vi mer fast än innan vi började. Pappan i huset ringde till sist till sin bror. Brodern kom med sin bil och familj. Tillsammans lyckades båda familjerna knuffa upp stackars Citroen ur leran men nästan alla blev nedprutade med lera på kuppen.
Mamman tog alla barnen och åkte till villan medan de vuxna blev kvar med mig och broderns Toyota. Jag har haft att göra med japaner tidigare (trevliga typer) och den här Toyotan var inget undantag. Vi kämpade i en timme till, jag SATT FAST tills jag inte gjorde det mera. Folket la grus framför Toyotan som sakta men säkert drog mig till säkerhet. Väl uppe på slänten, men fast grus under däcken pustade vi ut. Alla var täckta med lera. Isynnerhet pappan som fallit framstupa i en stor pöl. Här kan jag passa på att berätta att Toyotan var nytvättad och nyvaxad innan vi började. Interiören prydligt dammsugen och fönstrens putsade. Brodern myser av att se på en ren och fin bil. Nu hade den stackars Toyotan lera upp på taket. Pappan var dränkt i lera och brodern tyckte att nån måtta fick det vara, så pappan åkte med mig till villan istället.
Väl framme fällde vi ut stöden och njöt av att äntligen vara framme. Nu kunde midsommaren börja!
