God Jul.

En hälsning till alla från oss alla. Jag har inte skrivit nåt på sistone, men det beror på att det inte hänt mycket. Jag minns inte om jag skrev det, men jag slapp igenom besiktningen efter att ha fått nya däck. Efter det har allt stått still bokstavligen. Men för några dagar sen hittade mamman en karta över Finland där det där bra pausstället fylldes i. Minns ni jag skrev om pausstället där familjen simmade. Det fyllde hon i. Snart kommer nog kartan att innehålla mera.

Senaste utflykten, besikningen och vintervila

Jag har inte bloggat på ett tag. Efter villaavslutningen har jag faktiskt mest stått på gården. Familjen har börjat jobba igen, var och en med sitt och tiden för utflykter finns inte riktigt längre.

Här i september var jag till Kronoby då vi hälsade på mammans moster. Vi hade en lugn och trevlig villahelg. Alla i familjen trötta efter arbetsveckan, det blev inte ens fotat.

Tillbaka från villan blev det dags för besiktning. Det gick inte sådär jättebra. Det visade sig att min däck var för dåliga i skick. Men som föräldrarna konstaterade, det var det bästa sättet att få reda på att däcken var för dåliga. Turligt nog gick däcken inte sönder i somras då vi var på resa.

Så nu har jag nya däck och har blivit städad och parkerad för vintern. Bara att drömma om sommar och resor igen då (eller nåja, troligen kommer jag väl att få inhysa gäster som inte ryms i huset).

P.S. För min stolthets skull, jag är vinterbonad, men har inga vinterdäck.

Kotka, Box och annat

Vi har kommit hem nu och jag står här på gården städad och snygg igen. Det blev aldrig riktigt av att blogga i Box, vi hann liksom inte så jag bloggar nu i efterhand i stället.

Efter Repovesi for vi och hälsade på mammans en gammal vän. (Vännen är alltså inte gammal utan de har känt varandra länge). Då vi startade från Repovesi märkte vi att något inte stod rätt till med Citroen, det pep och skrek då vi bromsade. I Kotka körde vi därför mycket försiktigt. Vi träffade vännen i Katariinan Meripuisto, en ny park vid havet. Där fanns fina picknickbord, lekparker och tyvärr en hel del getingar. Efter att barnen lekt färdigt i ena lekparken beslöt man att äta mellis i parken. Precis då allt var framplockat började regnet droppa, allt packades undan och alla gick mot parkeringen. Men halvvägs till parkeringen (det var en stor park) slutade det och picknicken dukades fram igen. Då kom getingarna. De vuxna pratade, åt och viftade bort getingar och barnen åt och viftade bort getingar. Då skulle Storebror visa sig på styva linan och försökte slå ihjäl en geting med handen. Det gick mindre bra... Getingen stack honom och eftersom han var så ledsen for hela gänget till mig där picknicken åts upp och Storebror fick panadol.


Eftersom Citroen inte heller mådde bra åkte vi direkt till Box (planen hade annars varit att besöka en naturpark i närheten och sova där). I Box bor alltså då pappans faster och hennes man. På deras gårdsplan skulle vi nu få bo i några dagar. Dan därpå gick mamman och pojkarna i skogen bakom huset och pappan skruvade på Citroen. Följande dag åkte familjen ut till Strömmingsholmen (en liten ö utanför där fastern har villa, eller som det heter där, stuga). Pappan hade varit där senast då han var liten och förundrade sig över att allt inte var lika stort som han kom ihåg att det varit. Vi träffade också pappans ena kusin som höll på med ett byggprojekt på villan.

Det var en blåsig dag. Syns på hundens päls :-)

På fredag åkte familjen till Borgå. Familjen gick runt och lekte turister, såg domkyrka, sjöbodar, gick på gågator och köpte brunbergs kyssar. Inga getingar förstörde den dan. Efteråt åkte alla hem till Box och träffade pappans andra kusin och hans sambo som kom till fastern på kaffe.


 

På lördag började familjen dan med att hälsa på barnens småkusiner. Ena småkusinen är i samma ålder som  Storebror och de hittade genast gemensamma intressen (drakar och spel) så tiden gick alldeles för fort tyckte Storebror. Småkusinernas katt hade fått ungar några veckor innan, så vi fick också hälsa på kattungarna. Lillebror älskade kattungarna. Som tur var för kattungarna fanns det också andra djur, bland annat två hundar som Lillebror tyckte mycket om.




Eftermiddagen bar det sen av till Helsingfors på mammans fasters silverbröllop. En mycket trevlig tillställning med god mat och trevliga människor.



Söndag körde vi sedan upp till Pampas. Vi hade haft en bra resa, men det var så skönt att komma hem. Katten var mycket glad och sov hos Storebror hela natten.

Pieksämäki och Repovesi

Söndag -Pieksämäki sista dagen och Repovesi

Den här söndagen kom ovanligt fort. Mitt i allt var Pieksämäkilägret slut för i år och det var dags att åka hem. Pappan ställde i ordning, Storebror sa adjö åt nya kompisarna och Lillebror gick till dagklubben en sista gång. Då resten av familjen kom tillbaka från lunchen hade nästan alla från tält- och husvagnslägret åkt hem. Det kändes tomt och ödsligt. Det var dags att lämna vår plats på gräsmattan under björkarna för att åka vidare. Sorgligt på sätt och vis, samtidigt som alla var trötta och nyfikna på nästa plats. Vad månne fanns bakom kröken?


Vi körde vidare, stannade till i St Mickel bara för att där lär finnas en mycket fin kyrka. Jag blev parkerad i en mycket brant uppförsbacke, samtidigt som resten familjen gick vidare. Kyrkan hittades inte. Efter ett tag hittades däremot den här kyrkan som alla utom hunden var in och kollade. Dags för middag. Men det perfekta middagsstället hittades inte, så vi åkte till ABC lite utanför staden för att äta och proviantera.

Nu tog vi sikte mot Repovesi nationalpark. Vägen var bred och bra, tills vi svängde av från huvudvägen. Där blev vägen smal, kurvig och mycket kuperad. Det var egentligen en 80 väg, men då mamman skrikit åt pappan tillräckligt och hotat att kräkas förstod pappan att 60 var närmare sanningen. Från den vägen svängde vi av till en grusväg samtidigt som det började spöregna. Vägen gick genom grön, tät granskog. Det såg trolskt ut, lite som en regnskog. Medan vägen blev smalare och smalare började föräldrarna fundera på att ta in på en camping i närheten i stället för att åka till nationalparken med tanke på att vägarna vid nationalparker kan vara smala och dåliga, parkeringarna små osv. Campingen såg ut att vara proppfull så vi åkte vidare. Det kom vägarbeten och vägen blev allt sämre. En traktor hade varit ett lämpligare fordon för ändamålet. Plötsligt kom vi till Rippusillantie, vi svängde in och kom till en parkering som hade rymt åtta bussar om det hade behövts. Vi parkerade och pappan och Storebror gick en vända med hunden. Det visade sig att det fanns tre till lika stora parkeringar. Alla tomma. Sovdags!


Måndag -Repovesi

Morgonen därpå var SOVMORGON. Det behövdes. Familjen steg upp lite före nio, åt frukost och gjorde sig redo för att gå ut på vandring. De gick nåt som kallades Ketunlenkki en tur på ca fem kilometer. Föräldrarna turades om med att bära Lillebror och en ryggsäck och Storebror bar en ryggsäck med simdräkter, handduk och hundens vattenskål. Den första stora upplevelsen var att gå över Lapinsalmis hängbro, en vinglig bro som hängde ca 15 meter ovanför sjön. Mamman är rätt så imponerad över att hunden vågade gå och att vi slapp bära honom.

Följande stora upplevelse var Kataanvuoris utsiktstorn, 128 m över vattenytan. Eller nåja, det blev fel. Utsiktstornet var en avsats med staket men familjen råkade svänga av en stig tidigare och hamnade ovanför utsiktstornet… Utsikten var i alla fall fantastisk. Där åt familjen halva lunchen (en banan) eftersom Lillebor verkade så vrålhungrig. Klippan var helt perfekt att sitta på då den var formad som en låg bänk och där kunde var trevligt att sitta.

Familjen fortsatte genom landskapet. Stigarna såg ut ungefär så här.

Storebror och mamman hade som sagt packat simgrejor och ville fara o simma. Familjen kom till ett ställe där det gick att komma i vattnet (stenbotten) och blev det simmat. Där såg familjen också en sån här typ, en vattensnok. De försökte ta en bild på den, det här är den bilden.

Familjen stannade här och åt andra halvan av lunchen (smörgås med ost). Tyvärr fanns här lika många getingar här som i Pieksämäki.

Slutligen kom familjen till kabelflotten Ketunlossi. Kabelflotten drogs över med hjälp av rep. Hunden totalvägrade och måste bäras ombord. Efter kabelflotten var familjen nästan framme vid parkeringen och det beslöts att de skulle äta mellanmål hos mig i stället. Picknickbordet kom till pass igen då familjen drack kaffe utanför. Nu är alla inne i stället, alla blev lite trötta efter vandringen trots att den inte var lång. I natt lär alla sova gott (hundstackarn sover redan).

Lördag 30.7

Idag började lite fel. Det hade blivit ställt en väckarklocka, som hus(vagns)folket gladeligen kvitterade och alla somnade om. 8:30 vaknade familjen och insåg att frukosten strax skulle var slut (frukost 8-9). Dessutom skulle alla i duschen. Mitt i all kalabalik hittades en proppmätt och stinn fästing på golvet (urk).

Nödlösningar och undantagstillstånd rådde då mamman dessutom lovat torka borden i matsalen. Pappan fick en korg med rena kläder, handdukar, duschtvål och deodorant åt sig o pojkarna. Mamman tog en kasse. Fästingen sattes i en plastmugg i väntan på dödsstraffet.  Alla i duschen. Sen till matsalen och frukost. Pappan tillbaka med lillebror för att gå med hunden. Mamman torkade borden och hämtade kläderna och tvättade. Sen lillebror på kurs medan pappa stannade "hemma" hos mig och fixade skåpet vars gångjärn gått sönder i början av veckan (i mitt försvar: gångjärnen är från 1976 och av plast). Då det var gjort unnade pappan sig en kaffe och njöt av tystnaden.

Storebror har varit och simmat med nya kompisarna och ena kompisens mamma, mamman har pratat med en väninna och hunden har fått vara med till kafétältet där han uppförde sig exemplariskt. I kväll är det lägerfest där bland annat cirkusbarnen ska visa vad lärt sig, standup komik och annat kul.

Fredag 29.7

Idag har vi tagit det ganska lugnt. Föräldrarna har haft bröllopsdag  (10år) vilket firades med kaffe och kladdkaka/morotskaka i kafétältet efter lunchen. Under dagen överraskade pappan mamman med plasttulpaner (han tänkte att de skulle hålla längre och dessutom passa inne hos mig).

Storebror har fått nya kompisar och igår var han och kompisarna ute hela dagen och lekte. De var också ute tillsammans med mamman och gick med hunden. Här är lite bilder från strandpromenaden vid Pieksämäki.

På kvällen var det dags för husvagnsfolkets egen fest. Efter att Storebror och Lillebror sov sött i sina sängar la de vuxna ihop picknickborden på gräsmattan, alla tog med sig egna stolar eller pallar och sedan åt man gott och pratade gott. Om inte förr så är föräldrarna nog redo att skriva under att "det ska va husvagn" eller möjligen tält eller husbil för det var en mycket trevlig fest. Efter festen överraskade mamman pappan med en fint plastglas cider (plastglas eftersom riktiga glas inte håller länge och cider eftersom mamman inte hittade champagne då hon inte hittade alko). Men det är väl tanken som räknas.

Mamman tyckte förresten att bilderna från tidigare av mig och hur vi har det inte riktigt gjorde oss rättvisa, sådär stökigt har vi det inte. Det har varit lite av en utmaning att komma på hur saker ska göras och var grejerna ska ligga men det börjar nog småningom falla på plats. Det är mycket att göra och hålla reda på men det blir också bättre undan för undan. 

Den här bilden är mer realistisk över hur det egentligen ser ut. Vi har det mysigt och bra, grannarna har tyvärr åkt vidare redan. 

På vänstra sidan av borden ser ni högarna. Men det är högar i korgar. Korgen i förgrunden innehåller barnböcker, pennor och ritpapper. Korgen i bakgrunden innehåller mammans tidningar, böcker och sånt.

 Vårt campingområde.

Torsdag 28.7 dag 4

Idag har det i stora drag inte hänt mycket mer. Det är svalare idag än det var igår (men inte kallt, 23 grader). Mamman har shoppat böcker på Fontanas lilla reabord. I kassen kom hem en folkbibel (mamman har velat köpa ett tag, men det har inte liksom varit läge för det) och en bok som heter " Taylors gåva" som handlar om en familj som miste sin dotter i en skidolycka och hur de klarade av att ta sig genom den sorgen. Sen blev det också lite julklappar åt nära och kära. Men vilka det får jag inte avslöja för mamman, hon vill inte att mottagaren ska veta att deras julklapp kom från ett reabord.

Ja, en sak till har hänt. Kemikalien till min toalett börjar vara slut, så familjen var till citymarket idag för att köpa mer. Mamman kom ut med sandaler åt pappan (hon hade glömt att packa hans sandaler, men de där hemma gav pappan skavsår så det var bara bra att han fick nya), babysavetter (de var på rea) och mat till den (nästan) nattliga festen som husvagns- och tältfolket brukar ha här på Pieksämäki. Men kemikalien glömde hon att söka efter... Det har kommit mer folk nu, många i tält. I skrivande stund ser mamman inte mindre än tre tält (hon skulle se fler om jag inte satt i vägen).

Dag 3

Vi är nu i Pieksämäki. Känns bra. Jag har fler andra husvagnar och tält runt mig, vi har det riktigt bra. Denna dag har familjen varit på möten, suttit på sandlådskanten, deltagit i kurser och simmat. Lillebror är inte riktigt övertygad om behovet av dagklubb... Så idag då mamman skulle passa hunden  ringde de från dagklubben och sa att lillebror inte slutade gråta. Bara att hämta lillebror således.

Mamman undrar om nån i bekantskapskretsen har bett för hunden, så här tyst brukar han aldrig vara annars...

På kvällen for mamman på kvällsprogram för vuxna och jatkot för kvinnor. Kan ni tänka er att hon kom hem efter 12 på natten. Då passade de vuxna på att flytta lillebror till den egna resesängen och där sov han gott till sex på morgonen då lastbilarna kom med varor till köket. Jag har glömt att nämna det, men lillebror var ungefär lika medgörlig till att ligga i resesängen som till att gå i dagklubben...

Dag 2

Vi vaknade i Salamajärvi efter att ha sovit så gott, så gott. Efter frukosten gick familjen ut på en morgonpromenad till Heikinjärvi. Storebror såg en pytteliten skogsgroda, lillebror försökte elda vid vindskyddet och mamma trillade i sjön då hon försökte fotografera. Heikinjärvi visade sin absolut bästa sida, men det var för varmt. Pappans klocka visade en temperatur på 35 grader celsius på vägen tillbaka till mig. Hunden klarade det ganska bra men han var nog mycket trött.

Sen körde vi vidare tillbaka till Kyyjärvi och därifrån söderut längs väg 13 mot Saarijärvi. Lite före Saarijärvi åt familjen lunch vid en rastplats. Mamman och barnen hade hoppats på en simstrand (detta diskuterades livligt i bilen, då pappan var hungrig och tyckte att vilken rastplats som helst dög). Till slut såg familjen ett efterlängtat P märke och kunde svänga in nedför en hiskeligt brant backe. Parkeringen råkade ligga bredvid en liten sjö och genast efter mig svängde två bilar in. Det visade sig att det var en gammal simstrand vi kommit till. Medan den övriga familjen undersökte platsen. Pappan lagade maten (det var hemskt varmt då vi stod i solen och asfalten var brännande het) och övriga familjen undersökte platsen. Mamman pratade med de två övriga bilisterna som svängde in samtidigt som oss, de var från orten och brukade svänga in för simtur och hade gjort det sen de var barn. De berättade också att bottnen var sandbotten och det avgjorde saken. 

Lunchen åts i anletets svett (min mätare visade 38 grader) och sedan blev det dags för den efterlängtade simturen. Sedan fortsatte vi. 

I Jyväskylä stannade vi vid Biltema. Föräldrarna hade bestämt sig, "köste vad det köste vill" nu skulle jag få mitt hopvikbara campingbord för utomhusbruk! I skrivande stund anser mamman att bordet absolut är värt varje cent, det har varit så trevligt att äta ute då det är så hett! Bordet är också bra att ställa datorn på då mamman vill (borde) hjälpa mig att blogga. Dessutom är det så hett inne i mig (26 grader just nu, trots att det är molnigt och svalare idag).

Lite efter kl fem kom vi fram till Pieksämäki. Vi har nu parkerat på en gräsmatta (tyvärr inte i skuggan men jag ger ju skugga). Hunden brukar ligga under mig då det är varmt och familjen flyttar bordet så det inte är i solen.

Mot Pieksämäki

Dag 1

Nu var vi iväg. Äntligen. Det känns som om de tryckt in hela bohanget. Just nu är alla trötta, men lillebror krånglar och vill inte alls sova trots att föräldrarna fixade en egen säng åt lillebror.

Vi åkte hemifrån till Salamajärvis nationalpark, där vi ska sova i natt. Imorgon fortsätter vi mot Pieksämäki där vi ska vara på läger en vecka. Vi har haft en trevlig resa, innan vi for hemifrån passade pappan på och plockade en hel bunke med jordgubbar som vi haft som "resegodis". Imorgon ska familjen göra en minitur till Heikinjärvi där mamman och pappan sov över då de hälsade på hunden första gången.

Långa resan denna sommar.

I morgon kväll startar vi på sommarens långa resa. Spännande!

Så imorgon är det packa, packa, packa som gäller. Pappan har fixat batteriövervakning och energimätare.

Vi kommer att  blogga under resan.

Villaliv mitt i livet

Ciao, det är Bella som skriver. Rudolf har varit hemma i helgen (tråkmåns) och vilat upp sig från familjen, så jag skriver ett gästinlägg i hans blogg. Jag heter alltså Bella och jag har haft nöjet att visa familjen runt där jag trivs bäst, nämligen i skärgården. Familjen har varit på villan i fem dagar nu och två av dem så var jag med som guide och transportmedel.

DAG 1, kom familjen till villan och nästan hela dan gick åt att packa upp och ställa i ordning. Sa jag att de hade med sig så mycket saker att man nästan kunnat tro att de skulle bosätta sig för gott?

DAG 2, regnade det. Familjen läste ut Ronja Rövardotter och tog det bara lugnt. Eller så lugnt det nu går att ta med en tvååring. Då det var dags för lillebror att sova middag la sig allihopa och sov ända till kvällen.

DAG 3, äntligen dags för lite action. Vi for ut till ön Kalkskär som ligger en bit ifrån villan. Havet var nästan spegelblankt och det blåste nästan inte alls. Väl framme trillade Lillebror i sjön så alla hans kläder blev våta, storebror kastade en smörgås i havet och såg då en mås åt upp den och alla hade det väl. Familjen kokade soppa på öppen eld, åt och föräldrarna drack kaffe.  Då vi varit på Kalkskär i ungefär två timmar började pappa säga att det var dags att åka hem. Väderleksrapporten hade lovat åska till kvällen och mycket riktigt närmade sig moln från båda sidor av ön och det mullrade lite. Vinden tilltog och vågorna blev högre.  Det blev bråttom att packa ihop allt och åka iväg. Turligt nog blev det ingen åska och regnet kom först då jag låg förtöjd vid bryggan.

DAG 4, blåste det mer. Familjen åkte därför på en kort "kaffetur" inåt land. En "kaffetur" är alltså en kortare tur, där man åker så långt man har lust, sen stannar och ankrar på ett trevligt ställe, dricker kaffe/saft och åker hem igen. En trevlig tradition. Vi såg en tärna som jagade fisk, näckrosor som vi fotade, trollsländor och skräddare som hann undan då vi skulle fota. Mamman funderade på en bok som hon läste då hon var ung "tre män i en båt". Det låter som en synnerligen trevlig bok.

DAG 5, var det dags att packa ihop. Och städa villan, bastun och ställa iordning mig. Om inte förr så syntes det nu exakt hur mycket Lillebror hunnit ställa till med i villan.

• Lillebror tillverkade "äggröra" åt hunden genom att ta äggen mamman tänkt till frukost, knäcka dem och vispa dem med diskborsten i vattenskålen. (hunden får annars gaser av ägg så han äter dem inte)
• Mattan var smutsig tyckte Lillebror. Så han tvättade den. Med mjölk.
• Det fanns lite glöd kvar i den öppna spisen. Lillebror hade ju sett hur pappan eldade med ett gammalt Vasablad. Så Lillebror skulle göra samma, och slängde i en Kalle Anka och en bilderbok om den god herden. Boken hann mamman rädda, även om den blev lite svedd i kanten. Kalle Ankan däremot var bortom all räddning.
• Lillebror gillar nycklar. Mycket. Ibland snodde han nycklar och gick omkring med dem. Villanyckeln tappades under altanen och Storebror fick krypa efter den. Bilnycklarna tänkte Lillebror elda upp men där hann pappan före.
• Mamman läste för mycket. Tyckte Lillebror. Så då han hittade saxen som Storebror glömt framme gjorde han ett tappert försök att klippa ut några sidor ur boken. Oturligt nog råkade pappan se och räddade den boken.
  

I övrigt gick nog oskäligt mycket tid åt att förhindra att Lillebror drunknade, klättrade över altanräcket eller föll i trappan, tyckte de vuxna. Mamman drömmer redan om då Lillebror blir klok, förståndig och simkunnig som Storebror. Då ska hon till och med ta bikini till Kalkskär, säger hon, och ligga där tills solbrännan kommit och boken är utläst. Det ser vi fram emot.

/Bella

Tillsammanslägret på Hummelholmen

Nu är vi hemma igen efter vår helg på Humle. Vi har haft en skön helg, med mycket roligt och spännande. Den här gången blev det inte så dramatiskt som på villan eftersom Humle är platt och tillräckligt stort för att jag och Citroen ska rymmas finfint.

Vi åkte till Humle på fredag. Jag blev parkerad på en trevlig gräsplatt bredvid några björkar tillsammans med en annan husvagn, en Rambler från -72 (tror jag). Familjen deltog i olika programpunkter, det var samlingar och lägerbål, skattjakter och föreläsningar. Storebror var och såg på bio. En sak som familjen uppskatta mycket var att slippa laga mat och diska. (Jag ska föreslå att de byter till 95-ans bensin istället för mat, det verkar smidigt för Citroen och torde bli mindre disk på det sättet).

Familjens hund fick ibland stanna hos mig då familjen var på olika programpunkter. Det tyckte han verkligen illa om, trots att en kylande fläkt anskaffats och användes. Dessutom hade han förstås vatten och mat. Föräldrarna funderade på att inför nästa läger behövs en skylt tillverkas för att hålla oroade människor borta så de inte tror det går nån nöd på hundskrället. För jo, visst ylade han och skällde så att en förbipasserande hade kunnat tro att det gällde livet (i själva verket är det mest att han har tråkigt). På lördagen, tillverkades en rövarstek (du kan läsa mer om rövarstek här :  (https://svenska.yle.fi/recept/2002/10/10/rovarstek ) och  den dagen var hunden lite extra motiverad att komma bort från mig. Rövarsteken var för övrigt mycket god hälsar familjen.

Dags för resa igen.

Hej.

Nu börjar det vara bara några timmar kvar till avfärd till läger. Ses på Hummelholmen.

Midsommar del 3

Vi vaknade till en vacker dag. Solen sken och några moln for förbi ibland,  men annars var det klart. Den här morgonen åt familjen inte frukost hos mig utan gick över till mostern. Efter frukost var man ute, umgicks, såg på foton och funderade tillsammans.

Dagen förflöt som dagar gör på semester. Storebror simmade fler gånger, mamman två gånger och storebror var ut och fiskade. Fiskelyckan var med och flera fina fiskar fångades, bland annat den här stora gäddan.

Mostern är en stor djurvän, något de flesta djur känner på sig. Hemma hos sig har mostern alltid fågelmat, och såväl sparvar som hackspettar är välkomna till fågelbordet. Här på villan har är det gräsänder som upptäckt mosterns generositet. Lillebror tyckte mycket om att titta på familjen And som kom vaggande till ”matbordet”. Det var intressant att se hur orädda de var, de kom nästan upp på verandan. Dunbollarna sprang på helt orädda och följde inte alls sin mamma, tydligen var det ett tryggt ställe enligt änderna.

Det var inte bara änderna som hade det väl. Mosterns man la märke till hur eländiga jag och Citroen såg ut så vi fick bli tvättade! Han visade också pappan hur man kan ta bort fläckarna som jag fått på baksidan från tallen. Jag måste säga att såhär ren har jag inte varit på länge. Tyvärr var helgen slut nästan för fort och då kvällen kom var det dags att åka hem.

Midsommar del 2

Därefter följde sköna lugna dagar. Min familj kilade över till den andra familjen på dagarna, barnen simmade och lekte i vattnet, de vuxna pratade och alla tog det lugnt. Varje dag eldades bastun vid stranden och idyllen var total. Själv stod jag parkerad riktigt vid infarten, i skogen och lyssnade på skogens sus och havets brus. På kvällen kom familjen tillbaka för att sova och äta frukost.

Lördag var det dags att åka vidare. Efter att ha ätit den sista måltiden åkte vi norrut. Vi stannade i en by där mammans pappa växt upp. Där, riktigt vid en å, har morfar och hans syskon har en villa. Dessvärre är den villavägen ännu smalare och mer igenväxt än vägen till villan vid havet så jag  blev parkerad på frikyrkans parkeringsplats (med motiveringen ”den där fastnar säkert” ) och fick stå där tills de var klara. Familjen hade haft det mycket bra, om nån undrar. De träffade mammans faster, kusiner och bror. Midsommar firades och efteråt körde vi hem morbror till hans hem i stan.

Efteråt körde vi vidare till mammans mosters villa. Den ligger bredvid en insjö och vägen dit var den bästa vägen hittills. Villavägar är ett elände, oftast smala, guppiga saker med träd som hänger över på olämpliga ställen. Men den här var i gott skick, bred och lätt att komma fram på. Dock lite lerig, men eftersom jag redan såg ut att ha rullat mig i leran tidigare så tänkte vi inte så mycket på det. Äntligen kom vi fram. Vi parkerade på gården och stödbenen sattes ner. Dags att sova.