Kotka, Box och annat

Vi har kommit hem nu och jag står här på gården städad och snygg igen. Det blev aldrig riktigt av att blogga i Box, vi hann liksom inte så jag bloggar nu i efterhand i stället.

Efter Repovesi for vi och hälsade på mammans en gammal vän. (Vännen är alltså inte gammal utan de har känt varandra länge). Då vi startade från Repovesi märkte vi att något inte stod rätt till med Citroen, det pep och skrek då vi bromsade. I Kotka körde vi därför mycket försiktigt. Vi träffade vännen i Katariinan Meripuisto, en ny park vid havet. Där fanns fina picknickbord, lekparker och tyvärr en hel del getingar. Efter att barnen lekt färdigt i ena lekparken beslöt man att äta mellis i parken. Precis då allt var framplockat började regnet droppa, allt packades undan och alla gick mot parkeringen. Men halvvägs till parkeringen (det var en stor park) slutade det och picknicken dukades fram igen. Då kom getingarna. De vuxna pratade, åt och viftade bort getingar och barnen åt och viftade bort getingar. Då skulle Storebror visa sig på styva linan och försökte slå ihjäl en geting med handen. Det gick mindre bra... Getingen stack honom och eftersom han var så ledsen for hela gänget till mig där picknicken åts upp och Storebror fick panadol.


Eftersom Citroen inte heller mådde bra åkte vi direkt till Box (planen hade annars varit att besöka en naturpark i närheten och sova där). I Box bor alltså då pappans faster och hennes man. På deras gårdsplan skulle vi nu få bo i några dagar. Dan därpå gick mamman och pojkarna i skogen bakom huset och pappan skruvade på Citroen. Följande dag åkte familjen ut till Strömmingsholmen (en liten ö utanför där fastern har villa, eller som det heter där, stuga). Pappan hade varit där senast då han var liten och förundrade sig över att allt inte var lika stort som han kom ihåg att det varit. Vi träffade också pappans ena kusin som höll på med ett byggprojekt på villan.

Det var en blåsig dag. Syns på hundens päls :-)

På fredag åkte familjen till Borgå. Familjen gick runt och lekte turister, såg domkyrka, sjöbodar, gick på gågator och köpte brunbergs kyssar. Inga getingar förstörde den dan. Efteråt åkte alla hem till Box och träffade pappans andra kusin och hans sambo som kom till fastern på kaffe.


 

På lördag började familjen dan med att hälsa på barnens småkusiner. Ena småkusinen är i samma ålder som  Storebror och de hittade genast gemensamma intressen (drakar och spel) så tiden gick alldeles för fort tyckte Storebror. Småkusinernas katt hade fått ungar några veckor innan, så vi fick också hälsa på kattungarna. Lillebror älskade kattungarna. Som tur var för kattungarna fanns det också andra djur, bland annat två hundar som Lillebror tyckte mycket om.




Eftermiddagen bar det sen av till Helsingfors på mammans fasters silverbröllop. En mycket trevlig tillställning med god mat och trevliga människor.



Söndag körde vi sedan upp till Pampas. Vi hade haft en bra resa, men det var så skönt att komma hem. Katten var mycket glad och sov hos Storebror hela natten.

Pieksämäki och Repovesi

Söndag -Pieksämäki sista dagen och Repovesi

Den här söndagen kom ovanligt fort. Mitt i allt var Pieksämäkilägret slut för i år och det var dags att åka hem. Pappan ställde i ordning, Storebror sa adjö åt nya kompisarna och Lillebror gick till dagklubben en sista gång. Då resten av familjen kom tillbaka från lunchen hade nästan alla från tält- och husvagnslägret åkt hem. Det kändes tomt och ödsligt. Det var dags att lämna vår plats på gräsmattan under björkarna för att åka vidare. Sorgligt på sätt och vis, samtidigt som alla var trötta och nyfikna på nästa plats. Vad månne fanns bakom kröken?


Vi körde vidare, stannade till i St Mickel bara för att där lär finnas en mycket fin kyrka. Jag blev parkerad i en mycket brant uppförsbacke, samtidigt som resten familjen gick vidare. Kyrkan hittades inte. Efter ett tag hittades däremot den här kyrkan som alla utom hunden var in och kollade. Dags för middag. Men det perfekta middagsstället hittades inte, så vi åkte till ABC lite utanför staden för att äta och proviantera.

Nu tog vi sikte mot Repovesi nationalpark. Vägen var bred och bra, tills vi svängde av från huvudvägen. Där blev vägen smal, kurvig och mycket kuperad. Det var egentligen en 80 väg, men då mamman skrikit åt pappan tillräckligt och hotat att kräkas förstod pappan att 60 var närmare sanningen. Från den vägen svängde vi av till en grusväg samtidigt som det började spöregna. Vägen gick genom grön, tät granskog. Det såg trolskt ut, lite som en regnskog. Medan vägen blev smalare och smalare började föräldrarna fundera på att ta in på en camping i närheten i stället för att åka till nationalparken med tanke på att vägarna vid nationalparker kan vara smala och dåliga, parkeringarna små osv. Campingen såg ut att vara proppfull så vi åkte vidare. Det kom vägarbeten och vägen blev allt sämre. En traktor hade varit ett lämpligare fordon för ändamålet. Plötsligt kom vi till Rippusillantie, vi svängde in och kom till en parkering som hade rymt åtta bussar om det hade behövts. Vi parkerade och pappan och Storebror gick en vända med hunden. Det visade sig att det fanns tre till lika stora parkeringar. Alla tomma. Sovdags!


Måndag -Repovesi

Morgonen därpå var SOVMORGON. Det behövdes. Familjen steg upp lite före nio, åt frukost och gjorde sig redo för att gå ut på vandring. De gick nåt som kallades Ketunlenkki en tur på ca fem kilometer. Föräldrarna turades om med att bära Lillebror och en ryggsäck och Storebror bar en ryggsäck med simdräkter, handduk och hundens vattenskål. Den första stora upplevelsen var att gå över Lapinsalmis hängbro, en vinglig bro som hängde ca 15 meter ovanför sjön. Mamman är rätt så imponerad över att hunden vågade gå och att vi slapp bära honom.

Följande stora upplevelse var Kataanvuoris utsiktstorn, 128 m över vattenytan. Eller nåja, det blev fel. Utsiktstornet var en avsats med staket men familjen råkade svänga av en stig tidigare och hamnade ovanför utsiktstornet… Utsikten var i alla fall fantastisk. Där åt familjen halva lunchen (en banan) eftersom Lillebor verkade så vrålhungrig. Klippan var helt perfekt att sitta på då den var formad som en låg bänk och där kunde var trevligt att sitta.

Familjen fortsatte genom landskapet. Stigarna såg ut ungefär så här.

Storebror och mamman hade som sagt packat simgrejor och ville fara o simma. Familjen kom till ett ställe där det gick att komma i vattnet (stenbotten) och blev det simmat. Där såg familjen också en sån här typ, en vattensnok. De försökte ta en bild på den, det här är den bilden.

Familjen stannade här och åt andra halvan av lunchen (smörgås med ost). Tyvärr fanns här lika många getingar här som i Pieksämäki.

Slutligen kom familjen till kabelflotten Ketunlossi. Kabelflotten drogs över med hjälp av rep. Hunden totalvägrade och måste bäras ombord. Efter kabelflotten var familjen nästan framme vid parkeringen och det beslöts att de skulle äta mellanmål hos mig i stället. Picknickbordet kom till pass igen då familjen drack kaffe utanför. Nu är alla inne i stället, alla blev lite trötta efter vandringen trots att den inte var lång. I natt lär alla sova gott (hundstackarn sover redan).