Hemma och att vara lite efterklok

Min "blomma för dagen" blommade första dagen vi var hemma. Det kändes som ett välkomnande. Vi har haft en härlig resa men det var skönt att vara hemma. Då man läser eller ser på youtube om de här människorna som lever sitt liv i en skåpbil för att ha råd att resa hela tiden så måste jag nog säga att det verkar otroligt jobbigt. Vi var nog färdiga med resande för ett bra tag. 

Vi kom hem måndag 27.7.2020 på kvällen, nästan på natten. Alla har mått bra, även ena sonen var lite hes den sista dagen. Tisdag 28.7.2020 fick jag feber, ont i halsen, snuva och hosta, de andra i familjen var lite bättre i skick men inte mycket. Det hela slutade med att vi vuxna i torsdags for och testades för covid. Testet är inte trevlig och nu väntar vi på resultat. Turligt nog hade vi kvar ganska mycket av burkmaten från resan och vår snälla svägerska for och handlade lite åt oss också så vi klarar oss för nu ska vi ju inte handla. Men lite harmligt är det. 

Lite saker jag skulle vilja göra annorlunda nästa gång (alla som ska på husvagnssemester kan ha nytta av de här tankarna):

- vi hade för mycket grejer i vagnen som gjorde att det var väldigt svårt att hitta nånting alls. Allt onödigt borde bort!

- vi borde hitta på ett system för att få torkat blöta kläder och handdukar. Det är ett riktigt elände då allt är fuktigt inne i husvagnen och inget vill torka. 

- tunna textiler ska jag ta med nästa gång. Vi tvättade i Livohkka. De hade ett "torkrum" men eftersom det var så blött ute och "torkrummet" var ett vanligt rum i anslutning till tvättstugan så torkade ingenting. Jeansen och våra hoodies var värst. Sen såg jag att en annan familj hade hängt upp sin tvätt ett dygn efter att vi hängt vår. Deras var torr nästan genast eftersom de hade tunna textilier och tekniska sportkläder. Så andra kläder med. 

-vi planerar en renovering av barnens sängar, tanken är att om vi höjer den nedre sängen så får vi förvaring under. Sen om barnen har tillgång till sina sängar (eget utrymme) så kanske (förhoppningsvis) de inte är i vägen så mycket.  

-vi behöver ett förtält. Jag har sopat. Och sopat. Andreas har sopat. Och ändå så är det smutsigt på golvet. Alla kommer in med skor och det känns rätt hopplöst ibland. Men med ett förtält kan man ta av sig skor ute, det är lättare att äta ute då man inte behöver hålla på att ställa fram och ta bort utemöblerna hela tiden. 

-till en annan gång så ska vi inte hatta på så myket. Vi ska välja ett eller två ställen och stanna där. Nu kändes det lite som att vi inte hann njuta så mycket och vi hann inte utforska ställen ordentligt. Vi hann inte spela tillräckligt uno. Så nästa gång ska vi ha lite tråkigt också. Kanske en dag då man bara är på campingens strand och lapar sol. 

- vi behöver en grill. 

-jag funderar mycket på tvätt. Det finns ju ofta tvättmaskiner på campingar men ofta är de upptagna och så går man och sparar på sig för mycket tvätt. Hur kunde man tvätta själv? Går det? Det finns campingtvättmaskiner men alla tar mycket utrymme. Månne skulle en vattentät hink som man fyller med tvätt, innebandybollar och tvättmedel+vatten fungera? Om man lämnar den i husvagnen medan man kör? Eller är det ett recept på kaos och elände? Måste fundera. 

10.8.2020

Covidtestet var negativt. Vilket var en rejäl lättnad. Jag var inte sådär jätteorolig men det jag var rädd för var att ha smittat min moster och hennes man. Men de har fått vara friska. Alla mår bra. Och nu var det slut för den här gången. 

Brahestad och Kronoby

26.7.2020

Vi lämnade Karlö efter promenaden på stranden och styrde mot Brahestad. Ingen av oss hade besökt Brahestad tidigare men vi valde staden främst för att äta lunch på ett intressant ställe. Verkligheten var ju att det blev middag eftersom alla var mätta efter plätt-brunchen och promenaden på stranden tog längre än vi tänkt oss. 

Här hittade vi självaste Per Brahe på ett litet torg. 

Den här statyn hittade vi framför gravplatsen vid kyrkan. Ett minnesmärke över de stupade soldaterna i andra världskriget. Jag tyckte på något sätt mycket om statyn. Mannen som lämnar sin familj för familjens skull. Väldigt sorglig och en påminnelse om att den enskilda soldaten också är en människa. 

Efter besöket vid kyrkan (som tyvärr hade hunnit stänga) for vi och åt pizza vid en Alto Mare där Asterix var välkommen, fick en skål vatten och till och med fick provsmaka pizzerians skinka. 

Klockan var redan mycket då vi kom till Kronoby där vi skulle sova. Så här fint var det då vi kom i Hästö. 

27.7.2020 -Kronoby

En hel dag i Kronoby hos min moster. Vad hittar man på då? Vi for och plockade jordgubbar på ett ställe för självplock norr om Kokkola. Sista dagen som självplock-stället hade öppet, så många av gubbarna var lite gamla, men många var också bra. Tillsammans plockade vi rejält. 

Vi drack kaffe hemma hos mostern och hennes man. 

Mosterns katt behagade visa sig och låta sig klappas. Moses är en äldre herreman (tror han är sexton år gammal, eller rent av sjutton). Så att börja inlägget med Per Brahe och sluta med Moses är inte helt fel. 

Karlö - Hailuoto

Så kom vi till världens ände. Så kändes det åtminstone. Dimman låg tjock då vi körde ombord på färjan till Karlö utanför Uleåborg. Hit har Andreas velat länge. Väl framme började det regna och blåsa. Bilden nedan är tagen då solen precis sken genom molnen, en sekund eller två då allt blev gyllene. Det som inte riktigt syns är att regnar ganska kraftigt. Vad gör man då? Man stänger dörren till sin husvagn, kokar en kopp te och spelar ett parti uno. Och går och lägger sig. 

Bilden nedan tog jag då de andra redan somnat. Vinden ven och känslan av att vara på en båt var påtaglig. 

Följande dag var vädret bättre. Vi gick en tur längs stranden, först följde vi en gång och så gick vi tillbaka till stranden. Det var faktiskt inga andra på stranden, så vi släppte Asterix fri (han gillar att leka på sand) och lät honom jaga en pinne tills han tyckte att han var färdig. 

Här syns lite av var vi sov, i hamnen på piren. 

Ranua djurpark

25.7.20

Idag skulle vi vidare från Livohkka till nästa plats och vi valde att ta en liten omväg via Ranua djurpark. Andreas gillar att fota djur, så jag laddar bara upp en liten del av djuren här. 

I Ranua kan man se isbjörnar!

Vad jag/vi gillade med Ranua djurpark:

- djurens burar var stora och som besökare gick du på broar ovanför burarna (då det gällde just rovdjuren som behöver utrymme) så man såg bra 

- det var lagom stort så alla orkade gå igenom hela djurparken

-det kom fina picknickbord och pausställen med lagom avstånd genom hela parken och man var inte tvungen att köpa nåt för att få sätta sig. Det fanns till och med en grillplats med tak. 

Vad jag/vi inte gillade:

-det fanns få toaletter lediga i början och i caféet där vi åt lunch fanns inte ens nån toalett utan man måste ut och över till en annan byggnad där kön till WC var väldigt lång. Toaletterna i början var dessutom ofräscha med kladdigt golv och inget papper. A gick på WC inne i parken och där var det tydligen fräscht och bra. 

-skyltarna var till stor del på finska och engelska. Åtminstone djurets namn kunde ha stått på svenska, för namnen går inte att översätta direkt och även om vi alla har gått i skola så är det lite svårt att på rak arm komma ihåg namnet på sällsynta fåglar. Vi sa att nästa gång vi kommer hit tar vi med oss den där tejpmaskinen som man tillverkar etiketter med och en fågelbok. 

Riisitunturi med mera

24.7-20

Riisitunturi

Idag besökte vi Riisitunturi, ett naturskyddsområde med vandringsstigar i bergslandskap. Vi tog den kortaste rutten, eftersom Jere varit såpass trött efter Julma-Ölkky vandringen och vi ville att ingen skulle bli helt slut. Här är lite bilder från vandringen. 

Utsikten var fantastisk.

Överlag var det en lätt vandring, stigen var oftast grus eller spångar och det var inga alltför branta lutningar. Stigarna var dessutom tydligt utmärkta. 

Asterix passade på att smaka på den lokala drycken. 

Under såna här träd brukade man förr offra till skogsguden Tapio. Offret var ofta årets första jaktbyte. 

Korpihilla café och butik

Efter att ha varit på resa några dagar, levt ett enkelt liv där de flesta livsmedel kommer ur en konservburk och förtärs ur enkla plastmuggar/tallrikar vaknade jag med en längtan efter ett kaffe som inte är pulverkaffe och efter nåt elegant. Verkligheten efter regnskuren igår är att allt är blött och att mycket i husvagnen luktar blöta sockor, våt hund och lite surt. Inte så glamoröst med andra ord. Så då jag vaknade funderade jag på om det fanns nåt café i närheten. Det fanns det. Vi visste inte riktigt vad det var, det hade lika gärna kunnat vara en kiosk där kaffet serverades ur engångsmugg och bakverken står sig till år 2024. I synnerhet som caféet i fråga hade samarbete med forsstyrelsen (vilket ofta innebär just pappersmuggar, inredning i furu och minst en död älg på väggen).  Men vi bestämde i alla fall att vis skulle dricka en kopp riktigt kaffe efter vandringen. Vi kom hit:

Jag älskade trädgården och inredningen med rosa rosor på tapeterna och allt i en sirlig mormorsstil. Kaffet serverades ur tunna porslinskoppar med guldkant. Observera att det här inte är något jag skulle inreda med hemma i första taget, men just nu var det här precis vad jag behövde. Och JA det var riktigt kaffe, kokkaffe som kokades vartefter. 

I butiken såldes caféets egentillverkade sirap (den med kaffe och rom som hälldes ovanpå äppelkakan var himmelskt god) och mousserat vin på granskott. Vi köpte hem av deras egen teblandning och en liten liten burk hjortrongelé. 

På väg hem såg vi såna här sötisar

Kan man, som turist, ta för många renbilder?