Så kom vi till världens ände. Så kändes det åtminstone. Dimman låg tjock då vi körde ombord på färjan till Karlö utanför Uleåborg. Hit har Andreas velat länge. Väl framme började det regna och blåsa. Bilden nedan är tagen då solen precis sken genom molnen, en sekund eller två då allt blev gyllene. Det som inte riktigt syns är att regnar ganska kraftigt. Vad gör man då? Man stänger dörren till sin husvagn, kokar en kopp te och spelar ett parti uno. Och går och lägger sig.
Bilden nedan tog jag då de andra redan somnat. Vinden ven och känslan av att vara på en båt var påtaglig.
Följande dag var vädret bättre. Vi gick en tur längs stranden, först följde vi en gång och så gick vi tillbaka till stranden. Det var faktiskt inga andra på stranden, så vi släppte Asterix fri (han gillar att leka på sand) och lät honom jaga en pinne tills han tyckte att han var färdig.
Här syns lite av var vi sov, i hamnen på piren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar