Livohkka

23.7.2020

Så nu är vi framme i Livohkka i Posio. Vi har tagit in Livohkka Lomakeskus som ägs att facket vi båda hör till. Campingen här är nog en av de större vi nånsin varit på. Men stämningen är bra. Den här dagen kände ingen för att vandra så vi passade på att låna båten och ta en tur på sjön istället. 

Det var ganska blåsigt och vi blev överraskade av en rejäl skur. Som ni ser får Hugo kämpa med årorna.

Men roligt hade vi. På bilden nedanför har vi tagit i land och äter mellanmål. 

Efter roddturen, då det blev tydligt att vädret inte skulle bli bättre for vi in till lilla byn/staden Posio. Här passade vi på att besöka Pentiks kaffekoppsmuseum. Det var förvånansvärt intressant, jag hittade kaffekoppar från min barndom, från äldre släktingar och sånt som nära och kära samlar på. 

Hur länge har den här stackars ungdomen väntat på sin mor som troligen är och fyndar i Pentik Outlet butiken?

I källaren fanns en konstutställning, de här gillade vi, jag och barnen. 

Vi passade också på att proviantera lite, så nu klarar vi oss ett tag igen. På vägen tillbaka såg vi såna här på väg in i campingen. 

Kuusamo

22.7.2020 

Efter gårdagens vandring är vi ganska möra allihopa. Asterix och Jere mest. Asterix ligger och låtsas att han inte hör då vi föreslår att vi ska ”ut och gå”. Dessutom regnar det och ska göra det hela dagen enligt väderprognosen, så vi bestämmer oss för att göra nåt helt annat. Därför kör vi via Kuusamo för att besöka Angry Birds Activitypark. 

För er som någonsin befinner er i Kuusamo och funderar på att besöka Angrybirds activitypark, här är våra ratings:

Jere 5/5

Hugo  4/5 

Dea 4/5

Tesa 3/5

Bra är att:

• bilbanan för trampbilar är kul för alla (också vuxna) utom riktigt små barn
• klätterställningen är stor och mångsidig 
• hoppgropen var uppskattad av våra barn

Dåligt:

-priset, det kändes nog ganska dyrt för en såpass liten park

-WC var långt borta från leklandet, man skulle genom en bowlingbana och baren för att komma till WC. Mindre lyckat med akut pissnödiga små, isynnerhet som åtminstone inte jag vill gå med endast strumpor genom en bar.

Hossa och Julma-Ölkky

21.7.2020

Hossa. Det här är ett ställe som vi inte kan hålla oss borta från. Ifjol gick Värikallio rutten, en otroligt vacker rutt där man ser på en väggmålning som är flera tusen år gammal. I år siktade vi på att gå hela Julma-Ölkky, en rundtur runt ravin på 10 km. Tyvärr blev det inte så. Vi kom och började gå. På västra sidan var stigen ganska stenig och ojämn med mycket rötter. Den gick dessutom väldigt mycket uppåt och nedåt och väldigt brant. Vi har inga bilder av det, men det var mycket krävande. Jere, med sina korta ben och vanliga skor hade mycket svårt att gå i den oländiga terrängen. Asterix hade också problem, jag har kanske inte nämnt det, men han kommer inte upp i soffan som det är nu. Dessutom var det över 20 grader varmt, en ypperlig temperatur om man vill ligga på stranden men inte så lyckat om man ska gå i skogen. Dricksvattnet vi hade med minskade med en oroväckande takt. Därför tog vi beslutet att gå en kortare rutt där man vände tidigare och rutten blev 5km istället för 10km. Här är en video från vandringen:

Halvvägs pausade vi och stekte plättar med jordgubbsylt. 

Vid Karhunkainalos camping i Hossa passade vi på att ladda batterierna. Här är en till matbild och husvagnsbatteriet blev också laddat. Som ni ser på bilden fanns det mygg och knott men ingen hemska mängder. 

Suomussalmi

På väg från Oulunjärvi ville vi stanna nånstans så att dagen inte enbart skulle tillbringas i bilen. Valet föll på Suomussalmi, där en lite annorlunda sevärdhet finns. Vi besökte den sjungande skogen, en vacker plats i skogen där det finns enkla instrument (mest slaginstrument) som på något sätt passar mycket bra in i miljön. Man går en fin liten slinga i skogen (ungefär två kilometer) och får pröva på olika instrument. 

Ungefär halvvägs genom stigen kom man till den här utsikten, visst är den fin. Här passade vi på och tog mellis med musliebar och tripp. 

Mitt i allt var klockan mycket. Och vi som skulle till Hossa! Nu blev det bråttom. Vi ringde campingen i Hossa, där inte fanns nån plats kvar. Panik (nästan). I vanliga fall skulle de här inte vara ett problem. Man sover nånstans där lusten faller på bara. Men. Nu var vi utan ström. Vår tid i Oulujärven lomakylä blev nämligen utan ström, för att det endast fanns strömfria platser kvar eftersom vi inte hade bokat. Så batteriet var tomt och kylskåpet hotade stanna när som helst. Dessutom var klockan mycket och ingen av oss var riktigt pigga mera.

Lösningen blev att sova i Suomussalmi. 

Vi hittade en mysig camping som var nere i ett gammalt sandtag. Runtom fanns höga "väggar" av sand och skog. Det var här vi (redan) kom av oss med bloggen. Det fanns nämligen ingen täckning alls, vare sig för internet eller för telefonen. Men det var lugnt och trevligt. Vi fick en plats lite på sidan om, en bit från oss hade två bikers slagit upp sitt tält och lite senare tältade ett gammalt par (ungefär där jag står och tar den här bilden men lite längre bort).  Men ström fick vi, så mjölken och osten klarade sig.

Den här fina bäcken hörde vi då vi somnade. Flera försökte fiska där, men jag vet inte om nån fick nån fisk. 

Så här kan det se ut på kvällen. Då alla kommer överens några minuter, det är hyfsat varmt och myggfritt och maten smakar. Efter en natts god sömn fortsatte vi mot Hossa. 

Semester sommaren 2020 -Oulujärvi

För de flesta blev sommaren 2020 inte som somrar brukar. I Covids fotspår försvann mycket av det som många anser definierar sommar och semester. För oss har inget större ändrat. Vi startade hemifrån och har nu parkerat Rudolf på Oulujärven lomakylä, en mindre camping med lite retroanda. Vi sa till om högljudd hund och att vi önskade en plats som inte var riktigt i smeten och fick en hörnplats riktigt bredvid lekparken. Helt perfekt. 

Dag 1 besökte vi Rokua nationalpark och gick Pookin polku rutten, som var något på 4km. Barnen orkade bra, vi klättrade upp i ett brandtorn som använts av brandmän, soldater och lottor. 

Några av Finlands tusen sjöar fanns här. 

BLÅBÄR! Jag vet inte hur många blåbärspauser vi haft hittills, många är de och ingen kan få nog. Goda och riktigt lagom mogna. 

Då vi nästan gått rutten färdigt såg vi en "dinosaurie" mitt i skogen. Nej, det var en svan och efter ett tag kom andra svanen fram också. Kändes lite ovant att se dem i en liten skogssjö och inte i havet. Vi började prata Kalevala och Tuonelas svan. Miljön var helt rätt, en lite mörk sjö i skogen och en uppenbart irriterad svan. 

 Tillbaka från Rokua for vi och simmade till campingens strand. Tyvärr vill alla ha strandutsikt så vår plätt ligger helt i motsatt ända. Senare på kvällen gick vi tillbaka till stranden och åt upp chipsen som vi sparat för ett speciellt tillfälle. Bilden som är tagen då (bilden ovan) visar delvis hur vackert det var. Varmt har det också varit men inte i vattnet. Stranden är fin och botten är härlig sand men djupt är det inte.

Dag 2, tog vi färjan till Manamansalo, en större ö mitt i Oulunjärvi. Där gick vi en ca 5km bit först i skogen och sen längs med strandlinjen. Det var otroligt vackert. 

Så här såg det ut längs med strandkanten, vi gick uppe längs med en stig som delvis följde kanten och vid sidan av stigen sluttade sanden brant neråt i flera meter. 

Vid ett tillfälle tog vi paus och passade på att simma (ett ställe där det gick att simma, det var inte så lätt att komma ner till stranden och vattnet). Vi har haft det ganska varmt, så till och med Asterix gick med på att komma och svalka sig. 

BLÅBÄRSPAUS! Jag tror inte att vi kan få nog av dem..