Den här söndagen kom ovanligt fort. Mitt i allt var Pieksämäkilägret slut för i år och det var dags att åka hem. Pappan ställde i ordning, Storebror sa adjö åt nya kompisarna och Lillebror gick till dagklubben en sista gång. Då resten av familjen kom tillbaka från lunchen hade nästan alla från tält- och husvagnslägret åkt hem. Det kändes tomt och ödsligt. Det var dags att lämna vår plats på gräsmattan under björkarna för att åka vidare. Sorgligt på sätt och vis, samtidigt som alla var trötta och nyfikna på nästa plats. Vad månne fanns bakom kröken?
Vi körde vidare, stannade till i St Mickel bara för att där lär finnas en mycket fin kyrka. Jag blev parkerad i en mycket brant uppförsbacke, samtidigt som resten familjen gick vidare. Kyrkan hittades inte. Efter ett tag hittades däremot den här kyrkan som alla utom hunden var in och kollade. Dags för middag. Men det perfekta middagsstället hittades inte, så vi åkte till ABC lite utanför staden för att äta och proviantera.
Nu tog vi sikte mot Repovesi nationalpark. Vägen var bred och bra, tills vi svängde av från huvudvägen. Där blev vägen smal, kurvig och mycket kuperad. Det var egentligen en 80 väg, men då mamman skrikit åt pappan tillräckligt och hotat att kräkas förstod pappan att 60 var närmare sanningen. Från den vägen svängde vi av till en grusväg samtidigt som det började spöregna. Vägen gick genom grön, tät granskog. Det såg trolskt ut, lite som en regnskog. Medan vägen blev smalare och smalare började föräldrarna fundera på att ta in på en camping i närheten i stället för att åka till nationalparken med tanke på att vägarna vid nationalparker kan vara smala och dåliga, parkeringarna små osv. Campingen såg ut att vara proppfull så vi åkte vidare. Det kom vägarbeten och vägen blev allt sämre. En traktor hade varit ett lämpligare fordon för ändamålet. Plötsligt kom vi till Rippusillantie, vi svängde in och kom till en parkering som hade rymt åtta bussar om det hade behövts. Vi parkerade och pappan och Storebror gick en vända med hunden. Det visade sig att det fanns tre till lika stora parkeringar. Alla tomma. Sovdags!
Måndag -Repovesi
Morgonen därpå var SOVMORGON. Det behövdes. Familjen steg upp lite före nio, åt frukost och gjorde sig redo för att gå ut på vandring. De gick nåt som kallades Ketunlenkki en tur på ca fem kilometer. Föräldrarna turades om med att bära Lillebror och en ryggsäck och Storebror bar en ryggsäck med simdräkter, handduk och hundens vattenskål. Den första stora upplevelsen var att gå över Lapinsalmis hängbro, en vinglig bro som hängde ca 15 meter ovanför sjön. Mamman är rätt så imponerad över att hunden vågade gå och att vi slapp bära honom.
Följande stora upplevelse var Kataanvuoris utsiktstorn, 128 m över vattenytan. Eller nåja, det blev fel. Utsiktstornet var en avsats med staket men familjen råkade svänga av en stig tidigare och hamnade ovanför utsiktstornet… Utsikten var i alla fall fantastisk. Där åt familjen halva lunchen (en banan) eftersom Lillebor verkade så vrålhungrig. Klippan var helt perfekt att sitta på då den var formad som en låg bänk och där kunde var trevligt att sitta.
Familjen fortsatte genom landskapet. Stigarna såg ut ungefär så här.
Storebror och mamman hade som sagt packat simgrejor och ville fara o simma. Familjen kom till ett ställe där det gick att komma i vattnet (stenbotten) och blev det simmat. Där såg familjen också en sån här typ, en vattensnok. De försökte ta en bild på den, det här är den bilden.
Familjen stannade här och åt andra halvan av lunchen (smörgås med ost). Tyvärr fanns här lika många getingar här som i Pieksämäki.
Slutligen kom familjen till kabelflotten Ketunlossi. Kabelflotten drogs över med hjälp av rep. Hunden totalvägrade och måste bäras ombord. Efter kabelflotten var familjen nästan framme vid parkeringen och det beslöts att de skulle äta mellanmål hos mig i stället. Picknickbordet kom till pass igen då familjen drack kaffe utanför. Nu är alla inne i stället, alla blev lite trötta efter vandringen trots att den inte var lång. I natt lär alla sova gott (hundstackarn sover redan).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar