Därefter följde sköna lugna dagar. Min familj kilade över till den andra familjen på dagarna, barnen simmade och lekte i vattnet, de vuxna pratade och alla tog det lugnt. Varje dag eldades bastun vid stranden och idyllen var total. Själv stod jag parkerad riktigt vid infarten, i skogen och lyssnade på skogens sus och havets brus. På kvällen kom familjen tillbaka för att sova och äta frukost.
Lördag var det dags att åka vidare. Efter att ha ätit den sista måltiden åkte vi norrut. Vi stannade i en by där mammans pappa växt upp. Där, riktigt vid en å, har morfar och hans syskon har en villa. Dessvärre är den villavägen ännu smalare och mer igenväxt än vägen till villan vid havet så jag blev parkerad på frikyrkans parkeringsplats (med motiveringen ”den där fastnar säkert” ) och fick stå där tills de var klara. Familjen hade haft det mycket bra, om nån undrar. De träffade mammans faster, kusiner och bror. Midsommar firades och efteråt körde vi hem morbror till hans hem i stan.
Efteråt körde vi vidare till mammans mosters villa. Den ligger bredvid en insjö och vägen dit var den bästa vägen hittills. Villavägar är ett elände, oftast smala, guppiga saker med träd som hänger över på olämpliga ställen. Men den här var i gott skick, bred och lätt att komma fram på. Dock lite lerig, men eftersom jag redan såg ut att ha rullat mig i leran tidigare så tänkte vi inte så mycket på det. Äntligen kom vi fram. Vi parkerade på gården och stödbenen sattes ner. Dags att sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar