Vita Björn är alltså fängelsemuseum, där en liten utställning visar hur fängelsevistelse kunde se ut förr i tiden och hur den har utvecklats till nu. Det som slog mig var hur otroligt trångt och smutsigt det måste ha varit i början av 1900-talet och hur till och med barn sattes i fängelse tillsammmans med föräldrar. Sjukt då man tänker på det idag.
Jan-Karlsgården, med sina idylliska röda stugor mot vattnet, gärdsgårdar och gröna hagar med betande får var en trevlig bekantskap. Vid det här laget hade de flesta i sällskapet fått nog av museum och var mer intresserade av mat. Så vi gick mest igenom. J var riktigt bekymrad över att det var ett lamm som verkade vara ensam i sin hage medan de flesta andra lamm och tackor gick i en annan hage. Han funderade mycket och kom sen fram till att den andra hagen låg mot havet och att det ensamma lammet antagligen inte kunde simma ännu.
Lunch, var ett ställe som legat på pappas bucketlist. Stallhagen. Väl värt ett besök, maten var mycket god och ölen var god. Eftersom en av oss körde köpte vi hem en mindre förpackning att avnjuta i vinter.








Inga kommentarer:
Skicka en kommentar